Jag hatar att vara kär, speciellt i fel kille. Då vill jag bara dra mig därifrån, men försöker med all vilja jag har att tränga bort det för innerst inne vet jag att det aldrig funkar. Jag flyr från omgivningen och stänger då hellre in mig där jag får vara ifred. Det gjorde jag igår, direkt efter att jag hämtat syster stängde jag in mig, 17:30 somnade jag, vaknade igen vid 19:15 men somna om lika fort, sen vakna jag vid 23:00 och tänkte nu är det kört med att somna om, samtidigt som ilskan trädde fram i mig. Jag ringde ett samtal för jag behövde prata, men en otrevlig röst svarade, men ändå gav jag mig inte, men jag behövde ju dig, men ännu en sak som gör det lättare att fortsätta. Till slut fick jag ge mig av med lite ilska jag hade i kroppen och kunde därefter somna om, men varifrån kommer all ilska?
Vore det bättre att säga hejdå?
Skulle jag mått bättre av att inte ha dig i mina tankar?
Eller behöver jag dig så som du är nu?
Jag vill bara kunna må bra !
HATAR KÄRLEK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
sänd en lite kommentar