Du kom som en stjärna från himmlen, det klickade med än gång i våran vänskap och jag kunde inte släppa dig, men tråkigt nog gick vi åt varsitt håll, pga skol, pojkvänner osv. Jag ångrar det så mycket, det skulle vart jag och du som skulle flyttat ihop och levt ett studentliv tillsammans, festa, busa och ha våra mysiga kvällar ihop om sommarna, sådana kvällar vi hade när vi bodde nära varandra, kommer du ihåg, klart du gör, det är minnesvärt! Hela de vänskapliga tiden, du är fortfarande min vän, och det vet jag, för varje gång jag träffar dig gråter mitt inre av både sorg och glädje dels för jag tror alltid att det är sista gången vi träffas och dels för att jag är s glad att vara med dig! Lämna mig aldrig min vän, jag saknar dig och jag skulle göra allt för att få komma närmare dig, jag skulle göra allt för att bara kunna komma över, gråta i din famn och visa att jag är så ledsen för det som hänt! För det är jag, jag har mist min bästa vän, jag vet att du finns kvar så jag har inte mist dig ordagrant, men det känns så, för du är inte längre nära, men en sak känns bra när jag säger det för mig själv, " du är bara ett telefonsamtal bort ifrån mig " JAG ÄLSKAR DIG! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
sänd en lite kommentar